7 apr. 2012

A, som i ...

Min resa har inte varit lätt, men så enormt givande!

Jag var rädd för att öppna munnen. Idag ber andra mig att prata.
Jag ville inte leva. Nu hjälper jag andra att få ut det bästa av livet.
Jag behövde inte läsa språk, för jag skulle ändå inte komma någonvart. Idag reser jag jorden runt, TACK VARE min stamning.
Jag skulle aldrig bli något och kunde därmed lika gärna sluta läsa. Idag står jag framför klassen.
Jag var rädd för skolan. Så jag gick tillbaka och läste, och fick ett jobb där.
Mitt jobb var på väg att ta slut. Men innan det hann hända fick jag ett nytt.

Mitt nya jobb innebär kommunikation. Att ta massvis med kontakter för att anordna cirklar, hitta intresserade, hitta ledare, hitta projekt, hitta pengar. Prata med människor. Prata i telefon. Att helt enkelt sälja våra tjänster. Att inspirera till att satsa. Och även att själv lära ut och dela med mig av min kunskap och erfarenhet. Kort sagt: mitt drömjobb!

Var ingen tvekan om att jag ville jobba här. Enda som jag funderade på var alla mil jag skulle behöva köra. Tills jag, redan efter några timmar, insåg att jag hade förbisett ett mycket mer krävande problem...Inte nog med att jag, som de flesta andra stammande personer, stammar på första bokstaven i mitt namn (för den kan man ju inte byta ut, så den blir mer laddad än någon annan bokstav). Jag tackar ja till ett jobb som börjar på A!!!

Direkt från början fick jag ta över ett projekt, nätverk och även telefonen! Hur skulle jag lösa det? Telefonen var ju värsta fienden, även utan bokstaven A. Ännu värre med andra som satt i samma rum. Kunde ju bli "A...Anita Blom, A...ABF", helblockering eller, med taltekniker "Hanita Blom, HABF". Satt och tänkte ut alla möjliga varianter och längtade efter att få min mail att fungera. Tills jag insåg vad jag höll på med. Att skrämma livet ur mig själv!

Var det inte lättast att helt enkelt stamma på direkt från början? Att vara den första på ABF som stammar? Att därmed bli känd, både som stammare (kan vara en inkörsport till att få föreläsa) och som ABF anställd som man kommer ihåg. Jag hade ju fått jobbet, även då de visste om att jag stammar. Eller kanske just på grund av det? För jag är ju redan ganska känd, både på hemorten, men även i media. Jag har massvis med kontakter, från föreningslivet till handikappolitiken, från elever till seniorer. Jag skulle även få föreläsa om stamning på arbetstid!

De vill ha mig, jag vill ha dem. De tror på mig redan innan jag själv gör det. Mina härliga kollegor vet om att jag stammar, mina kontakter kommer snart att få reda på det, mina "elever" likaså. De vet vem jag är, så nu är det upp till mig att visa vad jag går för. Och jag tänker gå långt! Jag kommer även att använda mig av min stamning för att öppna dörrar, istället för att stänga dem innan jag ens gått igenom dem, vilket jag var nära till att göra! Jag stammar och det jag säger är värt att upprepas!

Hej, jag är Anita Blom på ABF Skaraborg. Vad kan jag stå till tjänst med? :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar