14 feb. 2011

Sjukt störigt, Margret Atladottir!

Brunchrapporten P3, 110214 kl 12.00 med anledning av filmen The King's Speech.

Margret Atladottir:

Jag som är en av närmare en halv miljon personer som stammar kan tycka att det är sjukt störigt att du inte har någon aning om vad du pratar om när du säger ” Det låter helt sjukt… Är det inte sjukt störigt med en som stammar igenom en hel film?” 

Du har tydligen inte ansträngt dig att se filmen innan ditt störande uttalande, inte sett på alla tv kanaler där man visat olika klipp ur filmen, ännu mindre sett alla som stammar som varit störiga nog att visa upp sig själva i tv och radio. Men du kanske anser dig nog sjukt intelligent att tycka att alla som gett filmen dess priser, har fel?

Ja, det är som du säger ”det är en film som går ut på att en person stammar hela tiden”.

Jag stammar. Hela tiden. Dygnet runt. Ja, åtminstone så fort jag öppnar munnen. Har man, barn, vänner och arbetskamrater som får stå ut med att jag är ”sjukt störig”, för att inte tala om mig själv, som ju hör mig själv mest.

Men jag utmanar dig: titta och lyssna på alla länkar kring filmen på www.stamning.se, bjud därefter in mig till studion, så får vi se hur länge du orkar lyssna på mig. Eller, om min berättelse om mitt störiga tal kan få dig att säga samma som alla andra, som inte har någon kunskap om stamning: "Oj, det hade jag inte någon aning om."

Du tycker att alla komiker ska sluta med att vara roliga och syssla med nyheter och politik istället. Varför inte själv sluta att göra dig rolig över andra och ägna dig åt det som är en realitet  för 1% av alla vuxna och 4% av alla barn.

Det är ok att jag stammar. För det jag har att säga är värt att upprepas.

Anita S. Blom, at your service

9 feb. 2011

Stamningsförbundet + skolan = sant!


Elever som stammar mår sämre än någonsin medan kraven höjs.
Vi behöver er hjälp att uppmärksamma problemet.

Röster om stamning


Under mina år som ledare för barn- och ungdomsläger samt föreläsare på skolor och ivrig chatföljare har jag hört så många skrämmande exempel på de stammande elevernas skoltid att det inte krävs mycket för mig att tända till. 

Jag är helt säker nu på att jag vill ta mitt liv. Jag har ett stort problem som drar ner min livskvalité något enormt och jag har gjort ALLT för förbättra det, men utan resultat. I princip har jag varit olycklig hela mitt liv. Frågan är nu hur man ska gå tillväga. ... Jag stammar så mycket att jag knappt kan prata. Söka, få och klara av ett jobb är helt omöjligt- att leva ett normalt liv är helt omöjligt - att inte ha ångest 24/7 är omöjligt. Jag är säker på att jag inte kommer att få ett bra liv och jag är inte villig att försöka längre.”

” Hej, är en kille på 23 år som stammar hela mitt liv.. är otroligt jobbigt då jag egentligen är ganska utåtriktad och har mycket att säga, allt för många gånger har jag ångest för något som kan hända , det kan hända att jag börjar stamma.”

” Jag är en 20 årig tjej som stammar och har gjort det hela mitt liv. ... Att gång på gång vilja säga något, vilja prata med någon, vilja prata mer med någon men känna att jag inte kan. Känna att orden sätter sig på tvären och inte kommer ut ur munnen på mig... För mig som är en mkt pratglad tjej ... är det otroligt kämpigt att känna att jag inte kan prata i den utsträckning jag verkligen vill. Att jag inte "kan" säga precis det som jag vill säga. ”

”Jag är 22 år och har problem med stamning, … Mitt problem som kommer med detta, är min osäkerhet och att jag tror att jag inte duger till något, bara för att jag inte pratar 100% rent så kommer jag aldrig bli något. Jag hindrar mig själv för att bli den jag verkligen vill vara bara för att jag tror att ingen vill ha någon som stammar... För om inte ens jag vill ha mig själv, varför skulle någon annan vilja det?”

” som jobbigast är det i skolan, vid redovisningar. kommer ihåg hur jobbig skoltiden var Beskrivning: sad

”Jag har varit mobbad sedan 6-års pga, att jag stammar,

”jag vill tala om en sak .fick stå i skamvrån för att jag stammar.läraren har förstört hela mitt liv.”

”När jag började stamma var jag 9 år (ja, så sent). Från och med den dagen begränsades mitt liv. Mina föräldrar ville inte att jag skulle tala offentligt eller ens inför familjen. I skolan fick jag inte svara på frågorna och vid högläsning skrattade alla så det lät jag bli. Lärarna talade om för mig att det inte var någon mening med att jag skulle läsa språk för jag skulle ändå inte komma någon vart med min stamning. De jobb som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. De betyg som jag ville ha fick jag inte på grund av med stamning. De vänner som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. Jag tvingades in i en liten ruta och utesluten från samhället. Och jag lät det ske.”


” Jag har en son på sex år som ibland inte vill gå till skolan eller vara med kompisar för att han skäms för att han stammar. På morgonen innan han ska till skolan så kan han ligga och gråta i sängen för att han mår så dåligt över sin stamning.”

” Som lärare upplever jag att unga människor tror alldeles för lite på sig själva idag. Jag har haft två till tre elever som har stammat ganska milt om man får uttrycka det så. Många gånger under en redovisning så kommer dom till mig och säger att dom till redovisa i en mindre grupp eller inte alls. Jag brukar oftast säga att dom får redovisa i en mindre grupp istället. Att säga att dom får hoppa över redovisningen gör det hela sämre bara, man skjuter problemet framför sig istället för att ta uti med det direkt. Min upplevelse är också att dom som stammar är rädd för att bli hånade i en lektionssal när en redovisning intar sin fas. Där har jag som lärare ett stort ansvar att när någon elev börja skrattar eller håna den stammande eleven så måste jag sätta ner foten och tala om att det är fel, så gör man inte.”

” En bra lärare ska styra upp barnen i klassen så att ingen hindrar honom från att svara på frågor, hålla presentationer mm. Det handlar om respekt för olikheter. I klassen finns det säkert också andra barn med hinder t.ex. dyslexi. Låt barnen förstå att stamning är ett liknande hinder, som ingen får skratta eller göra sig lustig kring - någonsin. Uppmuntra också lärarna att då och då dela in klassen i mindre grupper, varierande grupper som i sig skapar samhörighet bland barnen. Ge grupperna olika slags uppdrag (allt i skolan behöver inte handla om muntliga presentationer).”

När man läser dessa urklipp från olika chattat och bloggar, hur kan man då blunda för stammande elever? Hur kan vi fortfarande höra på skolmässor ”vi har inga stammande elever” när 4% av alla barn och 1% av alla vuxna stammar? Eller kommentarer såsom ”jag trodde stamning var utrotad”. Ett förvånansvärt högt antal specialpedagoger och talpedagoger (som ska behandla stammande elever) svarar på frågan hur de behandlar barn som stammar svarar ”vi sjunger med dem”. På min följdfråga hur de ska kunna hålla muntliga redovisningar eller söka jobb tittar de ner i golvet…

Men hur ska pedagogerna veta hur man kan hjälpa stammande elever om inte lärarutbildningen bjuder på kunskap, om de inte får träffa någon som stammar under utbildningen, om det inte finns fortbildning, om SPSM inte har material om stamning och så länge media låter de som stammar framgå som mindre begåvade, skamliga, nervösa, ja, ibland även våldsamma?

En av många sidor som skriver om filmen The King’s Speech och stamning. Och som så många andra skrivs det om filmen så här: ” The king's speech - När Britannia på 1920-talet under kung Georg V regerade vågorna visste kungens undersåtar inte hur han lät. Men de åhörare som hörde prinsen på Wembley i oktober 1925 skulle aldrig glömma det. Prinsen led av svår stamning. Talet var smärtsamt för publiken och ren tortyr för prinsen själv.”

http://www.ka.se/index.cfm?c=95854 inleder med ”Inåtvänd och stammande är han knappast någon publikfriare, misslyckandet blir smärtsamt.

I tidning City 110203 sidan 20 kan man läsa: ” Spela efterbliven på film så kommer priserna regna.”

Det så kallade humorprogrammet HJÄLP! visade inte bara en stammande Robert Gustafsson som dreglar och gör en stammande person till en fullständig idiot, han blir till och med utskälld för j-a hackspett och blir våldsamt insläpad i ett rum, fastbunden och med en supportertuta i munnen får han ”bihålorna ursköljda”. Detta har lett till att eleverna härmat honom med ett liknande beteende.

Lägg sedan på detta:

Elevers krav i skolan

Läser man t ex betygskriterierna för svenska A kan man läsa följande
Mål: ” kunna delta i samtal och diskussioner med olika syften och hålla anföranden inför en grupp på ett sätt som är anpassat efter situation och mottagare”.
Kriterier för betyget godkänt : ” Eleven formulerar sig sammanhängande i tal och skrift i både formella och informella sammanhang med hänsyn till mottagaren.
Eleven håller korta muntliga anföranden inför grupp, deltar i samtal och diskussioner, följer grundläggande regler och bemödar sig om att bli förstådd.
Kriterier för betyget väl godkänt : ” Eleven argumenterar konstruktivt i gruppdiskussioner och håller intresseväckande och väl disponerade anföranden inför grupp.”

Då förstår man hur stor roll skolan spelar i den stammande elevens utveckling, chanser att uppnå rättvisa betyg, anti-mobbning och framtidsplaner.

Lärarens roll är tydlig


Grundskola Kursplan för svenska: Ämnets syfte och roll i utbildningen
"Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater. Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling. Ämnet skall ge läs-, film- och teaterupplevelser och tillfällen att utbyta erfarenheter kring dessa.
Språket och litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten. Svenskämnet har som syfte att främja elevernas förmåga att tala och skriva väl samt att med förståelse respektera andras sätt att uttrycka sig i tal och skrift."
Språket har en nyckelställning i skolarbetet. Genom språket sker kommunikation och samarbete med andra. Kunskap bildas genom språket och genom språket görs den synlig och hanterbar. Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet.
Mål: – utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan,

Skolan har grundkunskap, fortbildning och material om dyslexi, ADHD mm. Varför blundar alla när det gäller stamning? Om en elev knappt kan säga sitt eget namn, varför ska den då bli tvungen att hålla muntliga redovisningar, utan minsta anpassningar? Låter man en rullstolsbunden elev gå uppför trappan? Eller ger man en synskadad elev en vanlig lärobok? Varför denna diskriminering när det gäller stamning?

Det är dags för skolan att ta sitt ansvar.


·         - Se på filmen The King’s speech (med hela 12 Oscars nomineringar!), gärna med skolan***.
·         - Ta (sedan) in någon från en av våra 17 lokalföreningar för att prata om stamning, för personalen och för eleverna.
·         - Kräv material och annan utbildning kring stamning. Ställ krav på SPSM.
·         - Anpassa lektionen med hjälp av den stammande eleven. Fråga gärna eleven hur.
·         - Kom till Stamningsförbundets monter på skolmässor.
·         - Stöd oss för att hjälpa oss att göra vår röst hörd och ge oss möjlighet att hjälpa er och era elever.

För mer förslag och information om stamning, hur ni kan hjälpa stammande elever, vad Stamningsförbundet kan göra för er och var stammande elever och deras föräldrar kan få hjälp och kompisar, kontakta Stamningsförbundet.

Mera media

Det blev som jag trodde i Gomorron Sverige 110204.

Upp kl 05, sminka bort påsarna under ögonen (jag och morgnar...) för taxin väntade kl 06. Frukost fanns i TV huset, men det hann vi knappt med, för där skulle det sminkas (fem lager puder till), lägga håret mm, medan nerverna gjorde sig påminda. Sedan fort fort in i soffan efter förra gästen, 10 min taltid för både Kjell Albin och mig, inkl visning av filmklipp, inledning, frågor och avslutning och fort fort ut ur studion.

Att tänka bort kamerorna gick an. Men vetskapen om att klockan gick, att jag hade en miljon saker jag ville ta upp och att jag skulle strunta i allt som heter taltekniker för att vara trovärdig, fick hjärnan och hjärtat att rusa.Och så plötsligt var det slut... Det blir så overkligt efteråt... Samtidigt kändes det skönt att, så fort kamerorna stängdes av, personalen berömde och även ställde frågor. Som alltid med samma innebörd: Det hade vi inte en aning om... (Mer om det jag brinner för i nästa blogg.)

Kjell Albin Abrahamsson fick flest frågor, men som tur var hade vi, under en trevlig middag, pratat om vad vi tyckte var viktigt, så att var och en kunde svara på frågor som vi båda två brinner för. Sedan tog vi en andra frukost på stationen för att ha lite eftersnack och eventuellt framtida samarbete.Vi har en del idéer som förhoppnings blir av...

Så, först P1 i direktsängning, sedan Gomorron Sverige, och tre dagar senare ringde TV4 Skaraborg om hon fick komma och filma mig. Visst, när då? Nu, med en gång. Svälj... Snabbstädning, gömmer disken i diskhon och på med sminket. Stressen får mig att stamma ännu mer, men vad gör det då intervjun just handlar om stamning. Vi pratade om stamning i en timme, filmade i 10 min, vilket blir 1-2 min i sändning. Och naturligtvis fjäskar min älskade hund med reportern, så hon får vara med på bild. Flera scener filmas varav en scen där jag ger henne vatten. Ur mitt diskfyllda diskhon...

Men det är inte bara jag som fått mediauppmärksamhet. Den fantastiska filmen The King's Speech (googla på den, så får du se alla lovord) får många nationella och lokala medier att vilja ta upp ämnet stamning. Kolla på www.stamning.se för länkar till kända och mindre kända stammare som helt fantastiska förebilder.

Så, radio, tv och tidningar tar upp filmen och stamning. Men min kamp om att locka media att ta upp stamning fortsätter.

Fortsätter i nästa blogg.

3 feb. 2011

Because I have a voice!!!

Sitter nu i sängen och inväntar Kjell Albin Abrahamsson för att gå igenom morgondagen. För kl 06.50  den 4 februari 2011 blir det direktsänd intervju i Gomorron Sverige kring temat The King's Speech. En film som alla bara MÅSTE se! Inte bara för att man får en inblick i hur frustrerande det är att stamma, men även hur man lyckas hitta styrka bara man är omgiven av människor som tror på en.

Problemet är inte om jag kommer att stamma eller ej för det är just stamning det handlar om. Utan att, under 10 minuter, få sagt det jag vill ha fram!

10 minuter - 4 min (reportern) - 4 min (kändisen) = 2 min (jag)?

Hörde en filmkritiker säga att hjälten (Colin Firth) påminner om boxaren Rocky. Han måste träna hårt för att möta fienden. I Prins Albert/George VI fall betyder det talträning för att möta den stora publiken. Det slog mig att den liknelsen är ganska rätt. Men det kritikern (eller någon annan?) inte inser är att det är det vi möter varje dag.

För en icke stammande människa är det helt normalt att säga Hej, säga sitt namn, ringa ett samtal, räcka upp handen, beställa en rätt, mm. För den som stammar kan dessa situationer blir som värsta boxningsmatcher! Slåss jag knock-out av den som slänger på luren när det blir en blockering? Eller av den som skrattar? Eller av den som fyller i? Men är det egentligen fel att stamma? Ska jag tillåta andra att slå mig knock-out? Måste jag verkligen slåss?

Stamning gör mig till någon unik. Och min personlighet gör mig till den jag är. Inte min stamning. Och det jag säger är värt att upprepas. Och det tänker jag prata om imorgon. För att jag, precis som King George VI, har en röst...

2 feb. 2011

Spela roll?

Inte nog med att jag älskar låten Pack Up med Eliza Doolittle för det gammaldags soundet och den härliga tenorsaxofonen i bakgrunden, men plötsligt lyssnade jag på texten.

"Don’t worry, there’s no doubt
There’s always something to cry about
When you’re stuck in an angry crowd
They don’t think what they say before they open their mouth"

Att härma någon som stammar är tacksamt, för den ena blir illa berörd, medan andra får sig ett gott skratt. Vi som stammar tror ofta att folk tycker vi är konstiga och inte orkar höra på oss. Och visst är stamning inte lätt. Den som lyssnar måste behålla fokus och den som stammar måste försöka hitta ett sätt att kommunicera. (Och att kommunicera och att prata flytande är två olika saker!) Men den som säger något som gör oss ledsna, är det verkligen för att retas? Jag hade en klass som gapskrattade så fort jag stammade fram mitt namn. Men när jag sedan berättade hur "roligt" stamning är, kom de efteråt och ursäktade sig, förklarade att de var så nervösa och inte visste hur de skulle bete sig. Andra talar om för oss att de inte bryr sig, ibland att de inte ens hör eller tänker på dig. Men VI GÖR DET! Frågan är varför? Ber vi någon som ser dåligt att se bättre? Förväntar vi oss att den som går på kryckor "rycker upp sig" och börjar gå som vanligt? Vad är egentligen vanligt? Och är ovanligt något fel? Eller bara ovanligt? Eller... rentav häftigt???

"Pack up your troubles in your old kit bag
And bury them beneath the sea
I don’t care what the people may say
What the people may say bout me.
Pack up your troubles get your old grin back
Don’t worry about the cavalry
I don’t care what the whisperers say
'Cause they whisper too loud for me"

Att strunta i det är lättare sagt än gjort. Men försök åtminstone göra det bästa av situationen. Lär dig att ge igen.
- Jag kan åtminstone sluta stamma. Du förblir <fyll i själv>.
- Härma mig så mycket du vill, men du blir aldrig så bra som jag på att stamma.
eller min egen:
- Visst stammar jag. Vad är du bra på?
- Det är ok att jag stammar. För det jag har att säga är värt att upprepas.

Lär mer om positivt tänkande i min paper på den online konferensen.

1 feb. 2011

Det finns inga hinder

Tidigare publicerad 9 okt 2005

Visst är livet underligt ibland.

I förrgår blev jag uppringd av ett konferenscenter om jag kunde tolka
på svenska-holländska. Visst kan jag båda språk och turligt nog var den
den enda helgen jag var hemma på fem veckor. Men det som förvånade mig
var att de visste om att jag stammar. Var de så desperata eller tyckte
de inte att min stamning hade betydelse?

Men jag gjorde så gott jag kunde, med talare som inte talade i mikrofonen, danska talare och ett ämne som jag aldrig haft med att göra. När min stamning ökade och jag inte kunde dölja den längre beslöt jag att, under kafferasten, berätta att jag också var ute och reste en hel del och pratade om… stamning. Mannen började genast att ställa en massa frågor och efter en liten stund visade sig att han tonårsson också stammar!

Där ser man. Jag kunde inte bara hjälpa mannen att förstå vad som sades
på mötet, jag kunde även vägvisa honom i stamningsvärlden och ge
information, länkar och kontaktadresser. Så hade jag tackat nej pga min
stamning, hade jag gått miste om lön, ett talträningstillfälle, en
självförtroendeträning, men även om ett tillfälle att länka ännu en
(eller fler) personer till vår stamningsvärld.

Ta vara på tillfällen och våga chansa. Utöka din säkerhetszon och lev
som du skulle levt utan din stamning. Ett försök är aldrig ett
misslyckande, utan bara en ny erfarenhet.

DU kan göra skillnaden

Tidigare publicerad 16 sept 2005

Sitter just nu och läser nyheter från regeringens websida som jag prenumererar på. Mycket ointressant för det mesta, men ibland stöter man på något som man kan reagera på. T ex så läste jag om ett uttalande som utbildningsministern gjorde om en satsning på elever som inte har betyg när de går ut ur skolan. Man tänker då oftast på elever som inte orkar studera. Ibland även på elever med läs- och skrivsvårigheter. Men vem tänker på elever som stammar, som inte blir bedömda utefter sin kunskap, men utefter sitt tal? Tank bara på muntliga redovisningar, muntliga prov, grupparbeten där man måste kämpa för att få sin röst hörd, lärarna som inte förstår vad stamning innebär. 

På regeringens hemsida www.regeringen.se hittar du alla mailadresser till våra beslutsfattare. Gör som jag och skriv! Det behöver inte vara något långt och officiellt brev, utan det kan vara några rader. Ju fler som berättar om vår och våra barns problematik, ju större chans att vi blir uppmärksammade och att man ar hänsyn till våra problem, och naturligtvis även våra möjligheter! 
 
Du behöver inte kunna Fader Vår för att be till Gud. Du behöver inte vara politiker för att uppvakta politikerna. Du behöver inte vara författare för att kunna skriva ett brev. DU KAN GÖRA SKILLNADEN!!!

Stamning, funktionshinder eller handikapp?

Publicerad 16 sept 2005

När jag började stamma var jag 9 år (ja, så sent). Från och med den dagen begränsades mitt liv. Mina föräldrar ville inte att jag skulle tala offentligt eller ens inför familjen. I skolan fick jag inte svara på frågorna och vid högläsning skrattade alla så det lät jag bli. Lärarna talade om för mig att det inte var någon mening med att jag skulle läsa språk för jag skulle ändå inte komma någon vart med min stamning. De jobb som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. De betyg som jag ville ha fick jag inte på grund av med stamning. De vänner som jag ville ha fick jag inte på grund av min stamning. Jag tvingades in i en liten ruta och utesluten från samhället. Och jag lät det ske.
 
Se på mig i dag. Jag har gått tillbaka till skolan och fått högsta betyg. Jag har fått många vänner som tar mig som jag är med stamning och allt. Min familj är stolt över mig. Att tala offentligt är det roligaste jag vet. Jag reser jorden runt för att prata om stamning på olika språk, TACK VARE min stamning. Och det bästa av allt är att jag fått mitt drömjobb: jag jobbar med datorer inom skolan. Jag älskar datorer och jag älskar människor och inom det här jobbet får jag kombinera båda. Jag kan någonting som inte andra kan lika bra. Andra är begränsade inom sin okunskap för data medan jag har en stor frihet tack vare min kunskap. Jag kan någonting som andra vill ha och min stamning inte i vägen längre. Tvärtom, min stamning har minskat betydligt och är ibland knappt märkbar. 

Så vad jag försöker säga är: visst är min stamning ett funktionshinder som ställer till det ibland. Men stamning är inte ett handikapp förrän någon (din omgivning, men även du själv) gör det till ett handikapp. Så låt ingen sätta dina gränser. Du märker dina begränsningar när du möter dem. Och inte ens då ska de stoppa dig. Testa dina gränser. Förlägg dem. Går det inte, så har du i alla falla försökt. Stamning är inget du ÄR. Det är bara en av många saker du gör.   

Vaddå stamning ett problem?

Tidigare publicerad 16 sept 2005:  

 

Hur det här med blogg fungerar vet jag inte. Det jag vet är att vi behöver nå ut med information om stamning och inte minst med oss själva! Man vet för lite om stamning, det skrivs för lite om stamning och de som stammar vill eller vågar inte träda fram. För stamning är rent allvar! 

 

 För hur skulle du känna dig om du inte kunde säga Hej, eller ditt namn? Om du vill bjuda upp någon eller om snyggingen frågar, öra mot mun, vad du heter?Om du ska beställa ett hekto av något eller vill resa till ett ställe som du inte kan få fram? Om du får dåliga betyg bara för att du inte kan säga svaren? Kan du ana hur det känns på en arbetsintervju eller helt enkelt på en muntlig redovisning och inte få fram något? För det är vår vardag.

Finns det egentligen flera funktionshinder som är direkt berörda (minskar och ökar) beroende på den man interagerar med??? Är du stressad, blir jag det. Är du lugn, trygg och väntar ut mig stammar jag mindre. Och min stamning berör dig och får dig att agera på ett sätt, eller hur? Ju mer du förstår, ju "vanligare" du reagerar, och ju mer jag känner mig ok, vilket leder till mindre stamning.

 

Stamning ÄR ett problem. Och inte bara mitt. Så låt oss sluta tiga. 

Nystart

Då jag inte har tid att uppdatera min hemsida www.anita.se kommer jag att under tiden publicera nyheter via denna blogg.

Jag börjar med att ta upp gamla inlägg från min förra blogg MSN Spaces.

Tveka inte att kommentera.

Mycket nöje!